La Trappe Witte Trappist 5,5 % fick vara först ut att bistå hamburgaren som för dagen låg på en bädd av hamburgerdressing. Det är ju en god öl. Frågan var bara om den passade till denna typ av mat.
Smaken på denna öl är något som tilltalar mig. Den smakar bra som den är liksom. Frågan var om kryddorna skulle gå hand i hand med ölen eller om det liksom skulle gå skilda vägar. Men, tack vare att det var relativt milda kryddor och inte så mycket chili så fungerade det utmärkt. Ölen smälte in i maten, eller om man nu vill se det tvärt om.
Man kan ju kanske tänka sig att man vill krydda lite mera, om man nu inte skulle gilla vete-öl-smaken. Men, det gör i alla fall jag.

Nästa öl att testas till den här, mycket ingefära-smakande maten var Brewdogs Zeitgeist 4,9 %. En mörk lager som hamnat i hård konkurrens i sin klass. Det är inte bara att skriva politiskt korrekta saker på etiketten som att det är ett oberoende bryggeri och att det är ekologiskt odlad malt. I kategorin mörk lager så är konkurrensen stenhård. Det finns många bra mörka lager.
Hur som helst så är frågan nu, vilket som passar bäst till denna mat, veteölen från Holland eller den märka lagern från Storbritannien. Min gissning, innan hade nog varit att den mörka lagern passade bäst till maten för att kryddorna tog bort veteölen. Men, det visade sig var fel. Den märka lagern satte istället stor fart på smaken av ingefära. Och, gillar man den smaken så vinner Zeitgeist. Gillar man den inte så kanske man inte hade kryddat med ingefära. Och då vinner nog den mörka lagern i alla fall. Men, det är hårfint.

Nåja, kanske inte ändå. Frågan är bara var denna bryggmästare håller till övrig tid på året. För, ingen kan väl påstå att Åbro brygger bättre öl än AIK spelar ishockey. Ja, för det är väl det man mest minns av Åbro, att de är huvudsponsorer till AIK. Men nu när det blir påsköl så är det en hyfsad öl som bjuds. varför kan de inte göra det resten av året? Fast, den kommer ändå rätt långt ner om man nu skulle gradera de olika påskölen. Den får till exempel klart stryk av Mariestad. Den ölen var ju också bättre, när det blev dags att fara till Blåkulla. Fast, Blåkulla är nog trots allt bättre än Åbro påsköl trots allt.

Jag gjorde ett par påsk-mackor som jag nu alltså tänkte presentera för att par öl. Åbro och mackan tillsammans var ganska så mäktande. Det var mycket mat och en ganska så fyllig öl. Men nog skulle man väl kunna få i sig en öl till. Ägget låg där och väntade tillsammans med ost, köttbullar, rödlök, rödbetssallads och bacon. Frågan var nu bara vilken öl som skulle bli påskdagens andra öl till denna eftermiddagsmåltid.  Jag tog det sista på gaffeln från den första mackan. Jag sköljde ner det med det sista av den mörka Åbro-ölen som alltså fick bli den första ölen att låta sig granskas av ett antal smaklökar. Därpå reste jag mig och gick mot kylskåpet. Jag visste att det inte fanns så mycket påsköl kvar. Jag visste att en annan öl nog skulle ge en sned duell. En duell som nog var klar på förhand. Årets påsköl hade gått åt enormt mycket på det systembolag jag var på. Det fanns inte mycket att välja på. Sigtuna hade fått stå till svars tack vare detta. den hade åkt med hem, både som påsköl som vår-öl. Den senare råkade kanske bli förväxlad, och tagen för en påsköl. Båda sorterna var helt fel för denna helgs mat. Var och en på sitt sätt.

Väl framme vid kylskåpet så insåg jag att det bara fanns två påsköl kvar. Nils Oscar och Sigtuna. Bägge sorterna hade jag testat förut. Så, för att det inte skulle bli en för ojämn match så tog jag Sigtuna.
Sigtuna Easter Ale 4,5 % var alltså raka motsatsen till vår-ölen som Sigtuna kom med. Och gentemot Åbro, som alltså hade en ovanligt bra öl, AIK till trots så vinner nog Sigtuna denna lilla låg-divisions-kamp. det var lite som när AIK låg i Allsvenskan, och mötte Arlanda. En bit från Elitserien så att säga. Arlanda vann denna match, om man nu översätter öl märkena till ishockeylag.

  Sigtunas öl blev bättre, liksom under resans lopp. Det kan bero på att jag kom in till salamin på smörgåsen. Den kan ha satt fart på smaken så att säga. En sund senare, efter att ha ansett Sigtuna lite bättre än Åbro så hade nog den ledningen ökat, avsevärt. Sigtuna borde, också så även Åbro som Mariestad göra mera påsköl.

Det var en vanlig fredag med lite köttbullar och lite pommes frites. Perfekt för en påsköl. Blåkulla borde väl vara så mycket påsk som det kan bli. Gamla slottskällarens bryggeri låter väl också fint. Så, vad kan då gå fel?
Jo, det mesta. Ölen är brygd i Uppsala, vilket nu bevisar att Blåkulla definitivt inte ligger i den kommunen. Sedan är jag allt som oftast lite skeptisk till när de försöker sälja en öl med hjälp av en iögonfallande etikett. Detta visar sig vara ett felaktigt  antagande, rent generellt, men i detta fall stämmer det nog.

Blåkulla Påsköl 4,5 % är på intet sett något dåligt öl. Det finns det betydligt flera andra sorter som gör anspråk på den titeln. Men det är heller inte något som berikar smaken av maten. en tämligen blekt öl. Kanske inte visuellt, men smakmässigt. Jämfört med tidigare öl som jag smakat av årets påsk-skörd så är den långt från Nils Oscar men betydligt närmare Mariestad. Jag trodde inte att jag skulle säga detta efter att ha smakat dem, men Mariestads påsköl är betydligt godare än denna förfalskade kvastling.

Det blev bara en öl den där kvällen. Det räckte faktiskt. Så, någon duell blev det inte.

Fösta test av påsköl blev, en öl som nog skulle stå sig bra gentemot andra påsköl. Nils Oscar Kalaspåsköl 5,6 %. En ale, klart framtagen för att passa mat av jul- eller påskbords-karaktär.  Ja,d et såg på förhand ut som en ganska ojämn duell mellan något som jag nog trodde var riktigt bra mot något som nog var mera blekt.

Nils Oscar har, på senare tid haft en tendens att fungera i alla lägen.Lite som Oppigårds som också ett tag var lite smått oövervinnliga. Mariestad däremot var ett dussin-öl som väl egentligen ingen vill ha på krogen men som var något som det envisades med att serveras i tid och otid. Så, förhoppningen om att deras påsköl var mycket bättre fanns väl egentligen inte.

Mariestads Påskbrygd 5,8 % är aningen dyrare än det som serveras på krogen. Ja, på krogen kostar den ju lite mera. Men, det är faktiskt en befogad prishöjning, om dock så liten. Denna påsköl var en klar positiv överraskning. Man har förstått vad det handlar om. Man ska ha en öl som går i symbios med den mat man äter under påsken. En betydligt bättre öl än man är van vid från Mariestad. Men, inte i närheten av Nils Oscars Kalaspåsköl. (Just “kalas” som ska ingå i alla namn är väl kanske lite tveksamt)

De goda amerikanarna vet verkligen sin plats bland den så kallade “skräpmaten”. För även om man stekt egen hamburgare, lagt på ett stekt ägg och faktiskt haft ett riktigt, halvnyttigt bröd, typ tekaka med råg i så är det få andra öl som slår de amerikanska alen till detta. Samuel Adams Boston Ale 4,8 % skämmer inte ut, vare sig klassen, landet och hela kombinationen av ett lite bättre öl i kombination med hamburgare med bröd. (med tillbehör)
Ska man leta fel så kanske denna öl hamnar lite lägre i rang om man kryddar maten för mycket. För krydda behövs ju om man inte gör helt egna hamburgare. De frysta av olika märken, allt från X-tra till Scan har en sak gemensamt. Det är bra mat, bara man kryddar ordentligt. Jag förstår inte varför de är så rädda att krydda. Fast, vilken utmaning, för en öl-duell att bära upp en okryddad djupfryst hamburgare. (det var väl ett ovanligt positiv tanke)

Gillar du förresten ost? Har du ost på din hamburgare. Är det två skilda saker?
Jag menar, tar du den ost du råkar ha till hands när du lägger på den på din hamburgare? Det finns ju så många olika smaker. Och lika många ostar som saknar smak. Sedan finns det ju en del ostar som smakar godare smält, rumsvarm eller rent av i flytande form. Så, hur var det nu? Har du din Gouda på hamburgaren? Kan man tänka sig att du känner en viss skam nu när det uppdagats att du inte använder osten på rätt sätt på din hamburgare? Blev du avslöjad? Lugn, det blir gott ändå. Fast, visst kan det bli godare, även om det är gott? Likaså med ölen. Så, låt oss nu gå över till öl nummer två för kvällen. St. Eriks IPA, 5,3 %

Med St. Eriks IPA vill man nu inte känna lukten av smält ost. Man vill ta in aromen från ölen. Ja, i alla fall initialt. Sedan är det som vanligt, man vill ha ölens smak i munnen, själva vätskan i strupen och, för att romantisera det hela lite – njuta lite av stunden.
St. Eriks IPA är godare, både till denna mat som utan den. Men, om amerikanen var känslig för lite för mycket krydda så är denna IPA ännu känsligare. Fast, i detta fall så var det ingen fara. Och osten, den var ju trots allt en vanlig färdigskivad Gouda.

Till maten så provade jag två olika öl. Samma märke men olika typ. Den ena, Samuel Adams Boston Lager 4,8 % har vi sett förut i några öl-dueller. Den har oftast fungerat bra till olika sorters mat. Och det gjorde den också till denna lite udda rätt.

Den andra ölen var alltså av samma märke, men betydligt mera smakrik, och lite “tyngre”. Också en lager, men en mörk sådan. Och detta var en trevlig bekantskap. Fast, det får nog inte vara för mycket krydda på maten. Det ska nog vara lite mera som julmaten, god men tamt kryddad.
Samuel Adams Black Lager 4,9 % är ytterligare en mycket god öl från Samuel Adams. Och, i likhet med sin opponent denna kväll så är den inte så alkoholstark.
Bäst i test, till den improviserade rätten blev, förmodligen av nyhetens behag Samuel Adams Black Lager.

Det är ju inte varje år som man har julöl kvar till grill-säsongen. Man vet ju därför inte riktigt hur den ölen är att ha som matdryck, till grillad mat.
Men, efter att ha pratat lite med Michelle så kom vi överens om att grilla, lördagen den 14/1 2012. Det var ungefär noll grader ute. Det hade tidigare på dagen varit en besvärlig kall blåst. Men där vi var blev det lä. Kanske att det hade lugnat ner sig lite också. Men det var riktigt behagligt ute. Vi åt förstås inomhus. Det verkade inte så behagligt, att man kunde sitta ute och äta. I så fall hade det nog fått bli att äta stående, för annars hade man nog frusit efter en stund.

Nu fanns ju en del julöl kvar. Jag har provat, och duellerat med bägge sorterna som jag provade till vår mat. Det grillade bestod av fläskkarré och tillbehöret var klyftpotatis i ugn. Till detta gjorde vi en hemlagad rosépeppar-sås med rosépeppar, stött i mortel av Michelle. Morteln har förresten varit min mormors. I kolmårdsmarmor, förstås.

Hur fungerar julölen till grillat då?
Jo, Pistonhead Chimney Sweeper 5,8 %, en av julens mest använda öl fungerade riktigt bra. Men, en öl av god kvalitet fungerar säkert till mycket olika sorters mat. Julöl borde kunna göras om till “grill-öl” när den säsongen kommer. Pistonhead Chimney Sweeper är ju en julöl som inte tar överhand smakmässigt från maten, men är ändå en så pass god öl att den klarar sig själv, på egna ben. Dess smak är, vad väl en del skulle kalla för “välbalanserad”.

Den andra ölen, som alltså ställdes mot Pistonhead var en annan bekant från julen. Denna var betydligt mera sällsynt vid middagstid under julhelgen, och dess föregående advent.
S:t Eriks Barley Wine God Jul, 8,5 %.
En stark öl. Lite för söt för att anses som befogat. För det blir gärna så med öl som har lite högre styrka. De blir ofta lite för söta. Kan man behålla styrkan, men få ner sötman så har man, i mina ögon vunnit mycket.
Ölen är en riktigt bra öl som fungerade bra till det grillade köttet. Men Pistonhead var bättre.

Jag hade tidigare beställt tre flaskor Mikkeller Wet Hop Kellerbier 5,5 % från Systembolaget, via Internet. Dessa hämtades dagen innan.
Jag förstår nu lite bättre vad som menas med att det är ett internationellt märke, Mikkeller. Denna öl, om jag förstått det hela rätt bryggs i Belgien, men lagras i Danmark. Och det är väl den kunskap jag tror mig sitta inne med, och bryr mig för stunden inte om mera. Smaken hägrade, att testa om den var värd de fyrtio kronor som en 33 cl flaska kostade.
Fast, det där med att vara värd en viss summa har ju sin egen lilla världsbild att ge sig på. En öl på krogen kostar 58 kronor, eller liknande. Så, bättre en öl i handen än tio i strupen. Eller, om det var tvärt om.

Eftersom att detta var en lager, som för övrigt höll väldigt hög klass så tänkte jag ställa den mot en annan lager som jag visste smakade bra i olika sammanhang, i samband med mat. Samuel Adams Boston Lager 4,7 % fick bli öl nummer två. Och vi var båda ganska överens om att Mikkeller var den som gick segrande ur denna duell. Men, nu kanske ska tilläggas att maten nog inte var till Samuel Adams fördel då kryddningen nog inte riktigt kom överens med ölens smak.

Mikkeller, Santa’s Little Helper 9,1 % var den ena. Ett internationellt märke, som det så kryptiskt står på Systembolagets hemsida. Men, det är väl en dansk öl, brygd på så kallat belgiskt vis.
Nåja, låt experterna reda ut det där. Men, nog var det en jul-ale alltid. Ganska tung men passande till alla mat. Maten kom ju lite i första hand på något vis. Och mat behövs nog till den ölen. Ja, till bägge kvällens öl förresten. Den andra, Nils Oscars Julöl, 7,7% var ungefär av samma typ. Den ska inte förväxlas med Nils Oscars Kalasjulöl som nog sålt riktigt bra denna jul. Och den tyckte jag var bättre. Man får dessutom flera kalasjulöl för samma pris som denna julöl.

Bägge ölen denna kväll var klart godkända. Men, det finns godare julöl, bland de lite billigare. Och med den alkoholhalten så krävs det nog en och annan lite mindre alkoholstark öl om de ska spädas ut vid ett lite senare tillfälle. en whiskey på detta så har man kanske nått sin gräns på ens motbok. Om man nu hade en motbok.

Tack till Michelle som hjälpte mig att tillverka den.
God jul!

(senare under dagen så lär det bli en öl-duell. Men den skriver jag kanske om, en annan dag)