Det är ju inte varje år som man har julöl kvar till grill-säsongen. Man vet ju därför inte riktigt hur den ölen är att ha som matdryck, till grillad mat.
Men, efter att ha pratat lite med Michelle så kom vi överens om att grilla, lördagen den 14/1 2012. Det var ungefär noll grader ute. Det hade tidigare på dagen varit en besvärlig kall blåst. Men där vi var blev det lä. Kanske att det hade lugnat ner sig lite också. Men det var riktigt behagligt ute. Vi åt förstås inomhus. Det verkade inte så behagligt, att man kunde sitta ute och äta. I så fall hade det nog fått bli att äta stående, för annars hade man nog frusit efter en stund.
Nu fanns ju en del julöl kvar. Jag har provat, och duellerat med bägge sorterna som jag provade till vår mat. Det grillade bestod av fläskkarré och tillbehöret var klyftpotatis i ugn. Till detta gjorde vi en hemlagad rosépeppar-sås med rosépeppar, stött i mortel av Michelle. Morteln har förresten varit min mormors. I kolmårdsmarmor, förstås.
Hur fungerar julölen till grillat då?
Jo, Pistonhead Chimney Sweeper 5,8 %, en av julens mest använda öl fungerade riktigt bra. Men, en öl av god kvalitet fungerar säkert till mycket olika sorters mat. Julöl borde kunna göras om till “grill-öl” när den säsongen kommer. Pistonhead Chimney Sweeper är ju en julöl som inte tar överhand smakmässigt från maten, men är ändå en så pass god öl att den klarar sig själv, på egna ben. Dess smak är, vad väl en del skulle kalla för “välbalanserad”.
Den andra ölen, som alltså ställdes mot Pistonhead var en annan bekant från julen. Denna var betydligt mera sällsynt vid middagstid under julhelgen, och dess föregående advent.
S:t Eriks Barley Wine God Jul, 8,5 %.
En stark öl. Lite för söt för att anses som befogat. För det blir gärna så med öl som har lite högre styrka. De blir ofta lite för söta. Kan man behålla styrkan, men få ner sötman så har man, i mina ögon vunnit mycket.
Ölen är en riktigt bra öl som fungerade bra till det grillade köttet. Men Pistonhead var bättre.
